Historisk anekdot

Det var för knappt hundra år sedan...

Riktiga "lappar" bor i kåtor, vallar dagligen sina renar och läppjar inte i onödan på civilisationens frestelser.

Den här inställningen fördes till torgs av lärda vita män så sent som i början på 1900-talet. En del av dem i statens tjänst.

Det är inte konstigt att många än idag är av samma uppfattning.

Under det utredningsarbete om samerna och samiska förhållanden som ägde rum under1910-talet, hade en av de sakkunniga, jägmästaren Eric von Sydow, år 1913 gjort en rundresa i några av de sydligaste samebyarna. Under resan förde han noggranna dagboksanteckningar. Hans uppgift var att bilda sig en uppfattning om hur "lapskt" samerna levde, mätt naturligtvis efter hans egen måttstock. Huruvida han reste på den statliga utredningens uppdrag är inte känt.

Satte betyg

Av Eric von Sydows anteckningar kan man läsa att varje spår av intensiv renskötsel får högt betyg, och det får också sådan livsföring i övrigt, klädsel och yttre attribut, som tydde på att man än så länge var opåverkad av den omgivande svenska bygdekulturen.

"Fullgoda renskötare"

Idresamerna får högt betyg. Lapplägret i Storhogna består av fyra kåtor och en mjölkningshage och är beläget ca 100 meter ner i barrskogen, har han noterat.
- Det hela gjorde ett lapskt intryck! Tog in hos ordningsmannen jon Jonasson (senare Fjällgren, då 46 år gammal). Denne kom strax efteråt hem från renskogen, där han och sonen samlat renar och mjölkat, så att de hade med sig en hämtare hem.

Von Sydows bedömning om idrelapparna är att de tycks vara "fullgoda renskötare, så länge det nu kan räcka".
- Ingen av dem har hus, endast en har häst och stall.

Häst och getter är inte bra

Sämre ställt är det i Tännäs, enligt von Sydow.
- Renskötseln är ännu icke alldeles ur sina gängor, men det lutar åt det hållet. Ty lapparne hafva hus i Käringsjön, visserligen inga kor än, men häst och en del getter, och de har själfva börjat bo allt längre tider i Käringsjön.

Inte heller renskötseln i Oviksfjällen fick något bra betyg, och skälen till det kan man med lätthet räkna ut av det von Sydow tidigare skrivit i dagboken. Han tycktes vara fixerad vid vad han trodde vara "inverkan på lapparna af svenska kulturen, turistväsendet mm.
-Lapphusbönderna hafva slutat att själfva gå ute aktivt i renskötseln.
Han ser det negativt, att ”lappbyns” renar hölls i en enda stor hjord. De enskilda renskötarna kände då inte samma ansvar för renarna.
- Då en del äro försumliga, blifva de försumliga alla.

Och när samerna berättade för honom, att de behövde utvidga sina renbetesmarker, så visade de enligt von Sydow, "att det är dåligt slag i lapparne".

Bor i stugor

Från Storvallen, huvudviste i Åre-Storsjö lappby, har von Sydow noterat att "lapparna bo i stugor", men att "endast ett fåtal hafva kor".
- Kåtorna användes sommartid ibland. "De äro försedda med täckta tak, jernspis, fönster osv.

I Storvallen bodde Sydow hos förre ordningsmannen, gästgivaren Nils Nilsson (senare Schain). Denne har "byggt gård med två stora byggnader, en för handelsboden, men familjen bor i kåta om sommaren".
- Och i Ljungris tog jag in hos jon Elias Jakobsson, den rikaste lappen i Åre-Storsjö. Han har jordbruk i Ljungdalens by men använder Ljungris som fäbod. Det är en gammal lappvall. Han bor där i kåtor men har en stuga för resande. Den användes flitigt till förvaringsbod för mat och kläder.

Personliga utfall

Uppfattningen om "kulturens skadliga inverkan på samerna och renskötseln" var kanske ett tidsdrag som Eric von Sydow och många med honom underblåste.
Men han gjorde också rent personliga utfall.
Om en av samerna i Storvallen skriver han att han gjorde "ett ofördelaktigt intryck", därför att han "hade fotografiapparat, svenska kläder, illustrerade tidningar och till och med pince-nez".
Lapparna flyttar aldrig, noterar han vidare "och göra troligen ej många andra resor än till Östersund för sitt nöjes skull".

Lapp ska vara lapp

Tydligare än så kan von Sydow inte ha visat sin förutfattade inställning till hur samerna enligt hans uppfattning borde leva och förhålla sig.
Han var inte ensam om den uppfattningen bland dåtida stora vita män och opinionsbildare.
- Så länge som lapparna får blifva nomader, så länge skall också samekulturen leva, skrev professor K B Wiklund i Svenska turistföreningens årsskrift 1903, och han såg en övergång till mera fast bosättning som ett hot mot framtiden.
- Särskilt på platser, där turisttrafiken nått en högre grad av livlighet, kan den för lapparna bliva en olägenhet och utsätta dem för ogynnsamma inflytelser.

På väg att civiliseras

Men samtidigt som "den verkliga vildmarkens lappar", på en del håll, betraktas som föredömliga samer, räknas "civilisationen" andra samer till förtjänst. En dåtida skribent, Karl Erik Fosslund, träffade också på samer.
- Hos en bofast same i Mittådalen (Storvallen) i Härjedalen väntade nöjsamma och lärorika upplefvelser och bekantskaper. Lappar som icke blott äro bofasta utan också ha handelsbod, ha taflor på väggarna (Tiren och Ankarcrona!), ha en kammare med skrifbord, bokskåp, väggur i jugendstil, en fiol därunder, skriver han förvånat.

Ovikens lappar lära hör till de mest bildade lapparna, påstod Ernst Beckman (1902), när han förstått att de hade så moderna saker som kikare och livförsäkring.
- De sitta för att begagna lappbyordningsmannens egna ord, närmare civilisationen och draga däraf mycket lärdomar.

Satte prägel på samepolitiken

Gemensamt för de här skribenterna och sagesmännen är de ser samerna och samernas kultur både som otidsenlig och övergående innan de anammar civilisationen och den högre stående svenska kulturen. Som goda humanister tyckte en del att ”lapparna” under tiden skulle få leva så lapskt som möjligt.

Sådan var tidsandan i början på 1900-talet och den har satt prägel på människors inställning till samerna och svenska statens samepolitik ända fram till idag.
De som gick till torgs med sina fördomsfulla åsikter var nämligen inte vilka som helst. Det var lärda män vid Uppsala universitet, författare, politiker och andra viktiga opinionsbildare. Deras åsikter fördes vidare till statliga utredningar som bildade underlag till propositioner och riksdagsbeslut.

En del av riksdagsbesluten är fortfarande aktuella och bildar underlag för svensk samepolitik på 2000-talet.