Samisk förvaltning

För att långsiktigt stärka rennäringen, det samiska näringslivet och för att utveckla det samiska kulturlandskapet är "samisk förvaltning" av samebyarnas mark- och resurser en fråga som blir mer och mer aktuell. I den samiska debatten har frågan om samisk förvaltning fått allt konkretare innehåll.

    Det kan handla om förvaltning av:
  • Småviltjakten och fisket,
  • Upplåtelser (jakt, fiske, mark mm),
  • Underhåll av stugor, anläggningar och vägar,
  • Rovdjursförvaltning,
  • Natur- och miljövård,

Samisk förvaltning ska ses som ett begrepp som förutom ett starkt samiskt inflytande även omfattar andra intressenter.
Att finna former för och etablera en förvaltning är en långsiktig process som med fördel kan utvecklas samarbete med andra liknande projekt i Sápmi.
I Jämtland pågår ett samiskt EU-projekt med "fjällpark" som arbetsmodell och ett mera näraliggande exempel är världsarvet Lapponia i Gällivare och Jokkmokks kommuner där samebyarna föreslagit en förvaltningsmodell med strakt samiskt inflytande.

Lokalt ansvar

Förverkligandet av en samiskt förvaltning kräver sannolikt lagändringar och myndighetsbeslut.
En samisk förvaltning leder till att ansvaret för förvaltningen av fauna och mark- naturresurser förs över på lokal nivån, med stark samiskt inflytande.
Ett utökat lokalt inflytande krävs för att hushålla med naturgivna och mänskliga resurser i fjällbygderna och ge underlag för en planering oberoende av administrativa gränser. Genom ett lokalt inflytande och decentraliserad förvaltning av exempelvis faunavård, jakt- och fiskeresurser, naturvård mm skapas underlag för att stärka samernas näringar och kultur. En lokal förvaltning kan innefatta upplåtelse av fiske- och jakträtt, rovdjursinventering och decimering, underhåll och skötsel av gemensamhetsanläggningar mm.

Gemensamma miljömål

Dagens rovdjursförvaltning medför att rennäringsutövaren inte kan uppnå sitt inkomstmål och klara försörjningen. Därutöver medför den oerhörda störningar i planeringsarbetet och minskar renägarens tilltro till den egna näringen. Samtidigt är rovdjurspolitiken en del av samhällets miljömål.
I det sammanhanget är det viktigt att utveckla ett gemensamt miljömål som tar hänsyn till en samisk rättsuppfattning och rennäringsföretagarens behov av trygghet i sin näring. Utifrån det miljömålet kan en samordnad rovdjursförvaltning byggas upp inom ramen för lokal resursförvaltning.

Förutsättningarna för ett gemensamt miljömål är man nationellt, regionalt och lokalt kan komma överens om exempelvis en balanserad rovdjursförekomst.

Produktion

Kvalitet och ekologisk produktion

Det är inte så lätt att göra enkel definition av renskötsel som näring. Många förknippar det med husdjursskötsel, en del med "fångst" och andra som både och...

Men renskötsel är faktiskt ingetdera. Renskötsel är nomadiserad betesdrift.
De renskötande samernas arbete styrs av renens årstidsvandringar mellan sommar-, höst-, vinter och vårbeteslanden.
Det är tillgången på bete som är den viktiga ekonomiska resursen medan renhjorden kan jämföras med en "skördare" som tar tillvara naturbetet.

Renägaren i sin tur tillgodogör sig den årliga tillväxten av renhjorden och väljer ut de djur som ska slaktas.
Samisk renskötsel producerar kött från naturbetande djur från ett område som är lite påverkat av människans tillsatser och miljögifter.

Läs mer om produktionen här