Skogsavverkningar

Skogsbruket

Bakgrund

Renskötsel bygger på att renarna strövar, drivs eller transporteras mellan olika betesmarker. Betesmarkerna har skilda egenskaper som gör dem värdefulla för renskötseln vid olika tider på året. Ett betesområde kan ofta inte ersätta ett annat. Variationer i betestillgång och väderlek gör att de marker som kan betas även skiftar från år till år. De sträckor renarna flyttar mellan olika betesmarker varierar från sameby till sameby. För Idre sameby rör det sig om relativt korta och traditonella flyttningar i etapper på totalt uppemot 5- 10 mil mellan sommar- och vinterland.

Ingreppen i renbetet innebär, förutom bortfall av betesmark, också störd betesro som hindrar renarnas vandring eller praktiskt renskötselarbete. Det är tidsmässigt svårt att definiera de ingrepp som orsakas av skogsbruket.

Omfattande betesbortfall

Det moderna skogsbruket splittrar sammanhängande betesområden med kalhyggen som kan resultera i brist på lav och hänglav, som utgör en viktig föda vintertid, och därigenom göra det svårare för renarna att komma åt markbetet eftersom snön packas hårdare på kalhyggen.
Skogsbruket försvårar eller omöjliggör även renskötseln inom speciellt viktiga områden, exempelvis genom slutavverkning, markberedning och anläggande av skogsbilvägar.

De svåraste skadorna uppkommer vid så kallad "radikal markberedning", främst genom harvning. På ytor där sådan markberedning är utförd är renbetet förstört många år framöver. Terrängkörning med skogsmaskiner skadar också renbetet.

Gammal näring

Skogsbruk har bedrivits i någon form i området så länge en befolkning har funnits. Man kan diskutera omfattning och intensitet, men människan har påverkat skogen under mycket lång tid.
Från 1800-talet har avverkningar skett i området. Under 1900-talet har skogsbrukets intensitet ökat, för att stegras under senare hälften av 1900-talet.
Bedömare hävdar att såväl Domänverket senare AssiDomän AB, som skogsbolagen har genomfört så hårda drivningar att man kan tala om överavverkning. Föryngringen går mycket långsamt i det relativt karga klimat som råder.

"Klippekonomi" ?

Det moderna industriskogsbruket som det bedrivits under det senaste 50 åren, har medfört att medelåldern på kvarvarande bestånd har sjunkit avsevärt. Lövskog har inte värderats som ekonomiskt intressant av industriskogsbruket. Det har sprutats bort i årtionden för att ge plats åt mer långfibrig massaråvara. I ett rationellt industriskogsbruk skall bestånden helst ha samma ålder så att mekaniserade metoder kan användas.

Naturens buffringsförmåga minskar med mindre lövinslag. Samhällets utsläpp i andra områden regnar ner över Älvdalens kommun som surt regn. (Surheten på regn över Dalarna kan ligga så lågt som pH 4,0!)
Dessutom används kalkning från helikopter som metod för att öka tillväxt i vattendrag.
Flora och fauna ändras radikalt. Under lång tid har kemiska bekämpningsmedel använts som slagit ut betydligt fler arter än den enda man ville "träffa"!
- Vilken långsiktig effekt det här har på ekosystemet är det ingen som vet !

Det man vet är att boniteten (tillväxtstakten) inte ökar i dramatiska "skutt". Den snarare sjunker på grund av att ekosystemen rubbas.
Under det senaste årtiondet är trenden en annan inom stora delar av skogsvetenskapen. Det ekologiska tänkandet vinner terräng och miljöcertifiering av skogsbruket har brett ut sig även om det privata skogsbruket kämpar emot allt för långtgående certifieringskrav.

Markägare

Den nuvarande markägarbilden har förändrats under senare år, dock inte strukturen. Staten är fortfarande den största markägaren. Övriga större aktörer är StoraEnso AB, Kornäs AB, Svenska kyrkan samt Besparingsskogen. Dessutom finns ett antal privata markägare.
En mycket stor del av markområdet norr om Särna förvaltas av staten som naturvårdsområde, naturreservat, naturskyddsområde eller nationalpark under bildande.

Samiskt miljöarbete

Det som vi idag kallar miljötänkande är inget nytt i den samiska kulturen eller i de samiska näringarna. Att värna om betesresurserna, markerna, viltet och fisken har varit och är en förutsättning för att långsiktigt kunna leva på de samiska näringarna och överleva i det samiska området.

En respekt för naturen och det levande finns också djupt rotad i den samiska kulturen. Men det innebär inte att det idag är överflödigt att tydliggöra samebyns ståndpunkter och ambitioner när det gäller miljön. Det innebär inte heller att sameby anser att det saknas anledningar för ett aktivt samiskt miljöarbete eller en miljöanpassning av den egna verksamheten.

Läs mer om miljöarbetet här