Omvärlden

Oroande omvärldsbilder

Samebyn är i dag hårt trängd mellan andra stora markutnyttjare i området.
Den mest expansiva och arealkrävande är besöksnäringen och det rörliga friluftslivet.
Redan befintliga anläggningar, som Idre Fjäll, tar stora områden i anspråk och det stannar inte vid det. Det planeras nya gigantiska utbyggnader, för att kunna konkurrera med grannen Sälen.

Förutom arealkrävande anläggningar för rekreation och turism så finns det andra besvärande exempel på markanvändning som inkräktar på samebyns möjligheter att utveckla rennäringen:

    Förutom arealkrävande anläggningar för rekreation och turism så finns det andra besvärande exempel på markanvändning som inkräktar på samebyns möjligheter att utveckla rennäringen:
  • Storskaligt skogsbruk med kalavverkningar och markberedning,
  • Fulufjället nationalpark, där renbete i princip är förbjudet,
  • Vägar med allt ner ökande trafik,
  • En 18-håls golfbana mitt i renbetesland,
  • Skoterleder med en skoterturism som ökar lavinartat för varje år.

Det allvarligaste hotet mot rennäringen och den samiska kulturen i Idre sameby är de rättsprocesser som pågår , en del privata markägare hävdar att samebyn inte har någon betesrätt på privat mark.

I den så kallade Mora processen, vid Mora tingsrätt, gäller det områden i västra kanten av åretruntmarkerna samt vissa centrela vintrebetesmarker..
Samebyn har av ekonomiska skäl tvingats avstå från att föra sin talan i domstol. Mora tingsrätt har den 8 juni 2001 meddelat en så kallad tredskodom. Domslutet innebär i praktiken att markägarnas talan gillas och det inte föreligger något rätt till renbete på marker som omfattas av processen.

Dom har fallit vid Sundsvalls Hovrätt i det överklagade "Härjedalsmålet" som gäller markområden i Härjedalen där totalt 5 samebyar, däribland Idre sameby, är instämda av 720 markägare. Hovrättens dom överensstämmer i sak med domen vid Svegs tingrätt, i februari 1996, där en enhällig tingsrätt konstaterade att samebyarna inte har någon rätt till renbete på huvuddelen av nuvarande vinterbetesmarker.

De här processerna har skakat om hela Sápmi. Den samiska sedvanerätten till vinterbete har vista sig vara svag mot markägarnas "papper" på att de äger marken.

Samebyarna saknar ett fungerande kollektivt rättskydd, liknande den som markägarparten har genom sitt medlemskap i LRF. Det här innebär i värsta fall att samebyarna själva tvingas stå för sina egna och motpartens rättegångskostnader.

Samiskt miljöarbete

Det som vi idag kallar miljötänkande är inget nytt i den samiska kulturen eller i de samiska näringarna. Att värna om betesresurserna, markerna, viltet och fisken har varit och är en förutsättning för att långsiktigt kunna leva på de samiska näringarna och överleva i det samiska området.

En respekt för naturen och det levande finns också djupt rotad i den samiska kulturen. Men det innebär inte att det idag är överflödigt att tydliggöra samebyns ståndpunkter och ambitioner när det gäller miljön. Det innebär inte heller att sameby anser att det saknas anledningar för ett aktivt samiskt miljöarbete eller en miljöanpassning av den egna verksamheten.

Läs mer om miljöarbetet här